Ekolsunds Historia

ekoolesund1307150
Första gången socknen nämndes i bevarande handlingar är 1307. Däremot möter oss namnet Husby Sjutolft 1311-1342 som bynamn. Om socknens tidigare historia vet men inte mycket, men en mängd intressanta fornminnen och märkliga fynd bär vittne om en tidig bebyggelse och en likaledes tidig kultur. Husby-Sjutolft är i hög grad en runstenarnas socken. Inte mindre än ett tiotal sådana är kända, av vilka flera är bildstenar. Vid Ekolsunds Ångbåtsbrygga (Svannäs) finns en fornborg och det finns även yttligare en fornborg (Joar Blå) vid gamla tegelbruket.
 Vid 1300-talets mitt ägdes borgen troligen av riddaren Magnus Knutsson Blå.  

I samband med kulturhistoriska minnen måste också nämnas, att Eriksgatan gick genom socknen.  

Ella tegelbruk började byggas år 1636 när Ekolsunds slott skulle anläggas.

Byn tillhör Husby-Sjutolfts socken som i sin tur 1952 uppgick i Norra Trögds kommundel som 1971 inkorporerades med Enköpings storkommun

8EKOLS1

 

9Haradskartan.jpg

EKOLSUNDS VILLASAMHÄLLE
Vid 1871 års förnyade utredning fick projektören majoren Adelsköld i uppdrag att planera en järnväg som gick norr om Mälaren och då liksom vid tidigare utredning gick det många ”turer” innan man bestämde sig för järnvägsbyggets sträckning. Till exempel var sträckningen Bålsta – Litslena – Härkeberga – Västerås på förslag. Brukspatronen Hugo Tamm på Fånö gods hade ett annat förslag om en sträckning Krägga – Ekolsundsviken – Fånö men där visade det sig att sjön var för bred och djup (18-27 m) varför man till slut enades om den sträckning som blev kvar fram till 1995, där Ekolsundsviken var som smalast och djupet bara var omkring 12 m.

Järnvägsbanken9

Järnvägsbanken fylldes ut, en öppningsbar bro byggdes, berget bakom Trångbrygga och ca 150 m längre fram mot Hammarsgård sprängdes ur och järnvägen anlades och invigdes den 12 december 1876 av Konung Oscar II, då det första ångloket tuffade fram genom byn för att stanna vid stationen. I Enköpings tidning kunde man läsa: ”Vid ankomsten till den flaggprydda banken öfver Ekolsund gafs salut och en äroport var där rest”.

Järnvägsbanken8

Den 15 dec. 1876 öppnades linjen Stockholm – Tillberga- Engelsberg för allmän trafik. Sträckning kallades SWB som står för Stockholm-Westerås- Bergslagen.

 

bro1
1895 anbringades nya dykdalbers och ledare vid Ekolsundsbron. Dessa togs bort 1989.

Ekolsund blev ett livligt och blomstrande samhälle efter järnvägens tillkomst. Med början från järnvägens färdigställande 1876 växte bygden mer och mer, man byggde fler och fler sommarhus och så småningom bosatte man sig mera permanent kring järnvägen, och stationssamhället växte därmed fram. Man kan säga att järnvägen blev den ”röda tråden” i byn.

Poststationen flyttade till stationssamhället och en affär öppnades. Posten var förlagd till järnvägsstationen från 6 okt. 1879 till 1 apr. 1916 då den flyttade ut till posthuset alldeles i närheten och där posten fanns kvar till aug. 1971, då posten lades ned i Ekolsund. Det fanns skolor, telefonväxel och ett sommarstugeområde växte fram. Det fanns människor som bodde och verkade i byn. Stationen fungerade som ett nav med frekvent rörelse av folk och gods. Många reste till och från arbeten i Stockholm och Enköping. Ungdomar åkte till skolan mestadels till Enköping och folk reste fram och åter till sina sommarstugor, som började uppföras på 1950-1960 talet vid Hammarsudd.

Järnvägsbanken10

Med Mälaren alldeles invid kunde man färdas med Ångbåt t o m 1928. Fram till i början av 1960-talet var livet i byn rörligt, här fanns station med tågstopp, telefonväxel, poststation, affär, tegelbruk, skola och handelsträdgård. Här fanns även några jordbruk med äldre anor. Trångbrygga, som ägdes av Malin och Patrik Fröjd, lades ned 1947-1948. Mellan 1928 -1949 fanns ett jordbruk vid Hammarsudd, ägare Oskar Fred. Hammarsgård är ett av jordbruken som fortfarande finns kvar. Sedan har vi Strömsängs Gård och Ekolsunds Gård.

Sedan började avvecklingen, underligt nog när befolkningen ökade. Först handelsträdgården som lades ned 1948, sedan drabbades telefonväxeln 1954 då automatiseringen inträdde, därefter Strömsängs skola 1960 (för lite barnunderlag, barnen bussades därefter till Skolsta). 1963 lades tegelbruket och handelsboden ned, sedan järnvägsstationen och tågstoppen 1965. Tågen ersattes av rälsbuss fram till 1972-1973. Sist lades poststationen ned, 1971och Ekolsund fick Grillby som postort men 1 juni 2006 fick Ekolsund åter sin Postort Ekolsund.

Det som hände under 1950-1960 talen får man nog tillskriva den förändrade samhällsstrukturen. Arbetstillfällen försvann i och med nedläggningar av ovanstående, kommunikationerna blev sämre. Järnvägen började och slutade med att vara den  ”röda tråden” i samhället, i och med elektrifieringen blev det för dyrt att stanna tågen för att frakta folk och gods. Bilarna hade nu tagit över det mesta och levnadsförhållandena förändrades.

Med början 1987 och fram till 1992 färdigställdes nya E18.

Nya järnvägsbron över Ekolsundsviken som stod klar 1995 landade mellan och på fastigheterna Parkhyddan och Olskroken på Hammarsuddsområdet.

Mer om Broarna i Ekolsundsviken

got om ortsnamnen i Husby-Sjutolft

Ekoln – ”den bråkiga sjön” ?

Historia3ekoln

 

Ekolsund detaljplanerades 2006

Detaljplanehandlingar:
Detaljplan genomförandebeskr Ekolsund2002
Detaljplan planbeskr Ekolsund PB_DPL_1088[1]

 

Källor:
Litteratur: Uppsala Fornminnesförenings årsskrifter bl.a. delarna 1 och 35.
Uppsala Nya Tidnings julnummer 1932 och 1934 (professor Jöran Sahlgrens uppsatser om Eriksgatan)
Serien om Upplands kyrkor utg. 1946
Statistiska Centralbyrån (SCB) 991231
Stationssamhället Ekolsund
Mälardalens slott

Annonser